Dödssjuk

En vecka efter hemkomsten från NSM hostar jag fortfarande upp mina inälvor. Jag drog med all säkerhet på mig ett muterat finskt sisu-virus vars symptom är hosta, andnöd och döden. Träning uteblivet således. Livet är värdelöst. 

Då jag förlorar sömn på att framkalla mina dödsrosslingar går återhämtningsperioden extremt sakta. Jag kan väl vara så ärlig som att säga att utekvällen till halv sex i fredags inte rådde på sisu-viruset heller. Så nu sitter jag här, med ett nytt rekord i antal sjukdagar vid samma tillfälle i mitt liv. All kondition och all styrka som bortblåst. När jag kan börja träna igen, om 100 år, kommer jag vara nollställd. 

Det kommer bli en lång, kall vinter.