onsdag 27 november 2013

I skogen kan ingen höra dig gråta!

Jag började träna igen denna vecka. Orientering, för första gången på mycket länge, och tisdagsbana för första gången på en relativt mycket längre tid. Resultatet: Pajat knä och spräckt självförtroende.

Många lever under villfarelsen att träning är kul. Det är inte sant. Träning är ett jävla helvete, och ju fortare folk inser det desto bättre. Det man i princip håller på med är att systematiskt bryta ner kroppen i förhoppningen om att man kommer bli bättre. Att kalla träning för kul är samma sak som att stå och dunka huvudet i en vägg i väntan på att skallen ska bli hårdare eller att väggen ska rasa    och sen kalla det för kul. 

Träning är ett jävla helvete, för man blir beroende av det. Efter tre veckors uppehåll blev jag ändå extremt sugen på att träna igen. Det första som händer är såklart att man får en snedtändning och kroppen säger ifrån direkt. Pajat knä och spräckt självförtroende. 

Träning är ett jävla helvete, för när man inser att man befinner sig mitt ute i den mörka skogen med pajat knä och spräckt självförtroende så ska man på något vänster ta sig tillbaka hem. Och i skogen kan ingen höra dig gråta!

Träning är ett jävla helvete för när man kommer hem med pajat knä och spräckt självförtroende så börjar man redan fundera på vad man ska träna nästa dag. 

Idag blir det rullskidor med trasiga hjul, eftersom träning såklart är ett jävla helvete. 

1 kommentar: