söndag 17 oktober 2010

Soul Peace

Jag hoppas verkligen att Tynne inte har ensamrätt på beteckningen. För det är vad som närmast kan beskriva dagens distanspass i bländande solsken på fallna höstlöv.

Passet mätte upp till 22 kilometer och jag tog en runda med historiska anor. Först upp till slottet för att därifrån ta mig till Sten Sture, vidare till Uppsalaåsen, Ulltuna, Sunnerstaåsen, efter vattnet vid Skarholmen och sedan hem. Riktigt fin runda om man inte vill röra sig alltför mycket i skog men ändå ha möjlighet till det och lyxen att kunna välja bort rätt mycket asfalt eller välja till det.

Efter gårdagens Tjurrus kändes kroppen vek men sinnet var icke därefter. Och det är väl det som krävs om man ska kunna hålla på med sånt här. Man måste kunna pressa bort allt som känns negativt och bara köra. Sånt här är jävligt meditativt ändå. Folk har frågat varför jag aldrig springer med musik och att det måste vara dötråkigt att springa så långt utan att ha något att lyssna på. Tvärtom. Musik förstör upplevelsen. Man ska vara närvarande i vartenda steg, anser jag. Och bara njuta. Det är då man närmar sig Soul Peace.

3 kommentarer:

  1. Testa uppsalahögar! sjult fint, glöm inte ta dig till utskiksplatsen :D

    SvaraRadera
  2. Tro fan att jag har ensamrätt vad gäller själva filosofin och helhetstänket bakom det. Men varmt välkommet att använda det för att uttrycka känslor... men gärna med reklam för mig, skaparen till "religionen" SP, som du gjort i detta inlägg.
    I övrigt, njuter jag med dig i din historia.

    SvaraRadera